Är den nordiska välfärdsmodellen på väg att förändras? En närläsning av 12 ledarartiklar i Dagens industri

Abstract

Den nordiska modellen (sve), den nordiske modellen (nor), den nordiske model (dan) – alla förenämnda termer syftar på en och samma sak: ett mycket debatterat välfärdssamhälle som kännetecknar de nordiska länderna Finland, Island, Sverige, Norge och Danmark. Danmark var först med att utveckla sitt välfärdssystem med oblikatorisk grundskoleutbildning som upprättades 1814, men Sverige framstår som det ledande exemplet på den nordiska modellen i den akademiska forskningen. Jag har inriktat mig på att undersöka Sveriges fall i denna uppsats. Välfärdsstudier är ett fenomen som har sina rötter i moderniteten. Det var ju på sent artonhundratal och mest på nittonhundratal som de europeiska länderna införde ett statligt välfärdssystem, Tyskland till att börja med. Skapandet av den svenska välfärdsstaten härstammar från 1930-talets lågkonjunktur, där olika samhällsklassers samarbete var ofrånkomlig. Med 1960- och 1970-talet som välfärdsmodellens höjdpunkt, växte den offentliga sektorn och Sverige blev det fjärde rikaste landet i världen på 1970-talet. Trots att det har funnits perioder med motgångar, särskilt under 1990-talets början, så har välfärdssystemet klarat sig väl och till och med förbättrats. Detta beror förmodligen på den nordiska modellens fyra grundstenar: universalism, jämställdhet, statlighet och konsensus (Arter 2014 samt Alestalo, Hort, Kuhnle 2009), vilka ska beskrivas genomgående i uppsatsens teoriavsitt. Idén till min problemformulering fick jag under kurs „Politiska utvecklingar i Östersjöregionen“ i Tartu Universitet. Som en del av politiska samtidsstudier, läste vi om den nordiska modellens ursprung och väsen under ledning av gästföreläsare professor David Arter från Tampere universitet. En särskild rapport i den brittiska tidningen The Economist i februari 2013 fångade min uppmärksamhet. Rapporten som heter „Northern lights“ hävdar att den nordiska modellen är på väg att förändras. Detta mest på grund av ekonomiska faktorer, i synnerhet välfärdens marknadisering. Min tanke är att ta reda på om det finns liknande återspeglingar om ett skifte i svensk media. För att motsvara The Economist’s form, har jag valt artiklar i Dagens industri för min analys. På grundval av Arter (2014), Alestalo, Hort och Kuhnle (2009) som bildar uppsatsens teori om den nordiska modellen, undersöker jag 12 ledarartiklar och försöker se om media framställer en förändring angående universalism, jämställdhet, statlighet och/eller konsensus. Härigenom bildas min undersökningsfråga: på grund av ledarartiklar i Dagens industri, hur framställs „välfärden“ angående den nordiska modellens grundstenar: statlighet, universalism, jämställdhet, konsensus. Man kan även ställa en bredare fråga: kan man upptäcka förändringar i den nordiska modellen. Min studie är indelad i fyra olika huvudavsnitt. I det följande teoriavsnittet beskriver jag hur man kan betrakta olika välfärdssystem baserat på Gøsta Esping-Andersens indelning (1990) samt vad den nordiska modellen egentligen är och tar min utgångspunkt i Alestalo, Hort, Kuhnle och deras forskning „The Nordic Model: Conditions, Origins, Outcomes, Lessons“ (2009) samt David Arter och hans forskning „Trouble in Paradise: W(h)ither the ‘Nordic model’?“ (2014). Sedan följer en sammanfattning av The Economist’s rapport „Northern lights“. I metodavsnittet förklarar jag valet av analysmaterial – hur The Economist och Dagens industri motsvarar varandra, hur urvalet av artiklar gjorts och hur analysen ska utföras. Därefter presenteras analys- och forskningsresultat. I den avslutande sammanfattningen drar jag några slutsatser på om den största nordiska närningslivsinriktade tidningen Dagens industri anger att den nordiska välfärdsmodellen är på väg att förändras.