Fornnordiska kvinnoroller i ett litterärt perspektiv: En studie av rollbyten hos kvinnorna i Laxdoela saga, Voelsunga saga och Tristrams saga ok Ísondar

Abstract

De isländska sagorna som skrevs för hundratals år sedan och vars händelser, med större eller mindre sannolikhet, ägde rum ännu längre tillbaka i tiden, har inte tappat sin aktualitet i modern tid. Det gäller även sagor som ursprungligen inte hörde till den inhemska isländska sagoskatten utan översattes från europeiska språk under 1200-talet. Den äldre isländska litteraturen präglas i allmänhet av förfädernas visdom och särpräglade uppfattning av tillvaron (ett bra exempel är ett avsnitt i Vǫlsunga saga där Brynhildr lär Sigurðr Fáfnisbani visdomsord1), medryckande äventyr utanför Island och Norden (jfr t.ex. Groenlendinga saga och Eiríks saga rauða), kärlek och passion som vanligtvis har tragiskt slut (Tristrams saga ok Ísǫndar skildrar en liknande tragisk kärlekshistoria). Dessutom skildrar den norröna litteraturen djärva hjältar som slåss till sista blodsdroppen för sin och sin ätts ära. Och inte minst skildrar denna litteratur kvinnliga hjältar. Människor har alltid haft behov att avguda någonting. Religiösa institutioner tar hand om det på ett offentligt sätt. Mytologin som framgår ur olika de nationernas folkepos erbjuder ett rikt och mångsidigt pantheon där varje gud hedrades längre tillbaka i tiden. Men det behövdes också personer som stod verkligheten nära, avspeglade sin tids tendenser, gick i konfrontation med det onda och visade sina bästa karaktärsegenskaper. Sådana människor avgudas och framställs i nordiska sagor oberoende av kön. Bilden av den starka kvinnan har alltid imponerat på mig. Det gäller inte bara den norröna litteraturen utan litteratur i allmänhet. Det norröna materialet är oerhört rik på bilder av modiga kvinnor vars inre och ibland även yttre styrka är jämförbar med mäns egenskaper. Termen sköldmö (se t.ex. Ney 2004:76) som kännetecknar den kvinnan som i forntiden valde krigarens öde i stället för att vara husfru är känd framförallt i Norden. Ett annat exempel är valkyrior som, enligt nordisk tradition, var stridslystna kvinnor som hämtade fallna krigare från slagfältet till Valhall. Det finns flera belägg som visar att kvinnan i norrön litteratur visar sig mycket aktiv inom den sociala sfären och mycket mer verksam än på kontinenten. Carol Clover skriver till exempel: ”More generally, the sources tell of a number of women who prosecute their lives in general, and their sex lives in particular, with a kind of aggressive authority unexpected in a woman and unparalleled in any other European literature” (Clover 1993:4). Men för att få en utförlig bild av kvinnliga figurer i dåtidens litteratur måste man göra en jämförelse med så manga kvinnofigurer från olika litterära källor som möjligt. Det är inte bara modiga och aktiva kvinnor som måste analyseras utan också kvinnor som är mindre socialt framträdande. En detaljerad bild skall kan då skapas av kvinnofigurer som står på motsatta sidor och skapar en kontrast. Därför ger jag mig in i det kvinnliga ämnesområdet inom norrön litteratur.